Evelina

Om jag inte ska räkna med alla killar som man "var så himla kär i" när man var typ 10 , och var kär i flera samtidigt, var "tillsammans" med killar och inte ens sa hej till de och blabla, så tar jag min första riktiga kärlek.
Inte helt förvånande så är det Ted.
Han är det vackraste jag vet.

(märks det att skoldatorn har blivit rensade och man bara har gamla bilder kvar?)

Jag skulle kunna skriva en hel bok om vårat förhållande, men för att göra en lång historia kort;

Jag och Ted har varit tillsammans i 8 ½ månad , men träffades för 10 månader sen.
Det är helt galet när jag tänker tillbaka på det, och det har varit den bästa tiden i mitt liv.
Vi bor tillsammans i en liten stuga i stockholms skärgård ensamma, och det är helt underbart.

När vi nyss hade träffats så bodde Ted i en lägenhet stor som en sko-kartong . Där sov jag över en natt i februari, som blev till både två och tre nätter till.
Vi laddade ner skräckfilmer, och jag vågade inte ens kolla på de och blundade hela tiden.
När Tedde såg detta så sa han att jag måste se för han kunde ju inte kolla på filmen ensam, och sen höll han om mej så jag inte skulle vara rädd. (haha!)
Vi kollade på en mus på tunnelbanespåret, fikade, myset jättemycket och jag var lyckligare än någonsin.
Samma sak nu, denna tid är den bästa tid i mitt liv.

Under de närmaste dagarna så skolkade jag jättemycket för att få vara med honom så mycket som möjligt. Detta gick på mina betyg och närvaro, ofc, men då har man ju lite pirr i magen och dum.
Jag älskar honom mest av allt. Han är det bästa som finns.