Evelina

ibland kommer jag in i perioder då det känns som om jag lever utanför min kropp.
Att jag kan se mej själv, höra vad jag tänker, veta vad jag ska göra, även fast jag ändå inte har en aning.
Som om jag har en radie som jag måste hålla mej innanför för att annars blir allt fel.

Nu är jag i en sån period.

Jag blir arg för ingenting, sur, ledsen, grinig och besviken, för saker som är som en piss i havet.
Jag har ingen insperation, känner mej fel, ful, känner pressen som ligger och flåsar mej i nacken.

jag vet inte varför, men nu är jag där.

Någon som vet vad jag menar?